... att te x blogga. Det har varit tokmycket och stressigt på jobbet att energin har inte funnits till så mycket mer när jag kommer hem än att fixa mat.

I veckan blev det i alla fall ett hemmapass på 30 min och dottern hakade på. Fått till en löprunda också på 4,3 km. Sprang ute och det var några veckor sedan sist men det gick bra trots att det blåste rejält och var halt fläckvis, men jätteskönt efteråt.

Haft ett möte med coachen också och denna gången diskuterade vi min dipp jag haft med träningen och maten. Jag har ätit på tok för lite och det är ju givetvis liksom stressigheten som är på jobbet en bidragande orsak till att jag inte haft energi till träning. Vi tog också upp det här med min inre stress jag har inför mina kommande lopp och har fått verktyg nu så att jag ska kunna bearbeta det problemet. När jag gick därifrån var jag så glad, lättad och framförallt motiverad igen.

På måndag kör jag igång igen med superstrikt paleokost men måste äta mer och försöka få i mig mellis. Ska hårdträna tre veckor och ta det softare den fjärde. Så ska jag köra nu och har också gjort ett träningsschema. Visst nästa lopp är cyklingen men kan ju inte bara tokträna cykel utan axlar och core är minst lika viktigt så att jag orkar sitta och trampa de timmar det nu blir och det blir mååånga sådana.

Idag blev det lite fusk. Dottern har länge pratat om att hon vill ner på stan och äta så idag gick vi till Bamboo city och åt. Det var riktigt gott och åt både friterat och ris. Bestämde att inte ha dåligt samvete utan njuta och det gjorde jag. Dagen till ära tog jag på mig en kjol jag köpt. Jag skulle kunna haft en tightare topp/tröja utan att skämmas men där är jag inte mentalt riktigt än. Mentalt är jag fortfarande en tjockis men jag jobbar på det med. En dag ska jag köpa den där tighta klänningen och bära den med stolthet!

Bjuder på dagens outfit i alla fall.

Samt en bild på mitt allt, min största kärlek och lilla pt.

Nu fortsätta se reprisen av Biggest loser.
Ha en trevlig kväll! Kram

Klockan 06.00 åkte jag och vännen M iväg mot Norberg. Vi var nästan först på plats och det första vi gjorde var att lägga ut skidorna i spåret.

Därefter letade vi oss till byggnaden där startkittet lämnades ut. Då anlände även M's syster. Sedan begav vi oss till en gymnastiksal där vi chillade tills det var dax att gå till start. Där anslöt även min tävlingspartner Frudin med kompis ifrån Stockholm. Tyvärr hann vi inte umgås så mycket men det var kul att ses igen.

Så här såg jag ut innan start (fotografen var nog lika nervös som jag då bilden blev lite suddig).

Efter ett otaliga toabesök då det var lika bra att kissa så mycket det gick, hade ätit ägg, makrill och faktiskt lite hårtbröd och en banan men drack inte så mycket vilket nog var ett stooort misstag. Ville ju inte behöva leta upp en bajamaja eller närmaste buskage under loppet, men det hade jag inte behövt oroa mig för för jag kände mig inte nödig alls under loppet.

Så var det dax att gå till starten och leta upp skidorna... nästa gång ska jag vara ute i lite mer god tid. Letade och letade och när vi la ut skidorna var det typ 10 par där... nu fanns tusentals! Hittade dem i alla fall uppställda brevid spåret så tog dem och letade efter en lucka där jag kunde stå vilket var omöjligt så jag fick starta brevid banan ihop med publiken :-)

Så bar det iväg, banan var flack och jag kände att det här blir bra. Det blev inte riktigt lika bra bana hela vägen... Första milen körde jag på bra men skidorna kändes si så där. Föret var väldigt blandat, där solen låg på var det tö och snö fastnade men där det var skugga, blåst och svinkallt gick de kanon. Vid första vätskekontrollen lämnade jag in skidorna för omvallning fast tycker inte de blev så mycket bättre.

Mil två var asjobbig!!! Funderade på utifall jag skulle slänga mig i en snödriva, låtsas vara skadad och vänta på "ambulansscotern".. men herre gud då skulle allt vara förgäves. Nya Anne ger inte upp!!!

Det var många, lååånga uppförsbackar men då saxade jag upp och använde enbart benen och lät armarna vila. Med långa backar uppför kommer givetvis nerförsbackar och de var riktigt läskiga! Jag som inte tränat nerför någonting är stolt att jag ändå vågade. Men efter att vurpat rejält i två backar och ena gången så illa att luften faktiskt gick ur mig så tog jag av skidorna och gick nerför de värsta. Till och med eliten vurpade som dominobrickor i backarna :-)

Vid vätskekontroll två var jag helt tömd på energi. Drack lite vatten, energidryck och blåbärssoppa och gav mig tillåtelse att ta en bulle men då var de slut!!! Är tacksam att jag hade banan med mig så den slank ner.

Sista milen bestämde jag mig för att njuta... var lättare sagt än gjort. De sista 4 km blev i alla fall njutning. Flack spår, perfekt före, jätte fina spår och man hörde målgångaspeakern i högtalarna som peppade för då visste jag att nu är det nära.

Tre mil på tiden 5.33 tim. Ingen rekordtid men ville ju klara det innan 6 timmar. Så sjukt stolt över mig själv och vid målgången bubblade känslor upp att jag fick tårar i ögonen - lycka!

Totalt slut, stel och frusen men så lycklig!

Vid målgång hade jag visst vunnit pris i en utlottning men det priset skulle hämtas ngn annan stans men var så stel i benen att jag faktiskt struntade i att hämta ut det. Ville bara ta mig till gymnastiksalen och byta om. Väl där träffade jag på Frundin igen som var på väg till deras buss. Kändes kul att vi båda klarade det och nu har vi tre lopp kvar och de sker i alla fall utan snö.

Bytte om till torra kläder, drack lite, åt upp mina godisar och väntade sedan på M och hennes syster. De körde ju 6 mil men var skönt med den väntan för mina ben just då hade inte klarat av att sätta mig i bilen och köra hem.

Väl hemma 20.30 så blev det världens snabbaste dusch och sedan sängen och somnade direkt. Idag är jag ledig och det behövs kan jag säga!

Nu är det bara att se fram emot nya målgångar och nu läggs träningen om och det blir cykel och simning som kommer att dominera samt givetvis styrketräningen. Det är den som gjort att mina armar/axlar är starka och har ingen värk för fem öre.

Vid sista vätskekontrollen spelades Just idag är jag stark... och japp det är jag om än lite öm :-)

Usch nu börjar jag bli nervös inför morgondagen. Finns inget att vara nervös över men det är mitt första, riktiga lopp och som den "gröngöling" jag är så är det nog normalt.

Jag fick i alla fall ett meddelande imorse från min "coach" fru att jag kunde lämna mina skidor där så vallar han dem åt mig. De har kanske ledsnat på mitt gnäll och oron jag har inför min tejp :-) Jätte snällt i alla fall och går det dåligt har jag ju honom att skylla på haha.

Funderingar som finns det bajamajor? orkar kroppen kämpa utan riktig lunch? behöver jag ta med pannlampa? fast tanken är givetvis att komma i mål innan mörkret faller. Det enda jag har koll på är när det börjar samt hur jag ska klä mig för det har jag provat ut i allt från plusgrader till minus 12.

Kroppen känns lite bättre idag så länge jag inte behöver sätta/ställa mig upp. Det finns alltså hopp inför morgondagen och jag är glad att jag tagit ledigt på måndag. Trots all oro och nervositet ska det bli jättekul. Jag åker dit tillsammans med en kompis härifrån men kommer träffa "Frudin" på plats och det är ju hon som lurat mig att göra Halvklassikern. Det ska bli roligt för vi har inte setts på flera månadern nu eller vi sågs två ggr förra året och det är två ggr på 30 år!! Så roligt att få kontakt igen med gamla barndomskamrater och speciellt när det visar sig att man kämpar och tränar för samma mål i livet. Sussi vi äger!!!

Jag ska fixa iordning frulle och mellis så det är klart då vi åker kl 6 imorgon bitti. Först nu blir det en prommis, känner att kroppen behöver det samt vill njuta av det underbara vintervädret med strålande sol.

Ha det bäst och jag återkommer men säkerligen inte imorgon utan på måndag. Finns på Instagram under Woopisen annars.

I onsdags körde jag ett stenhårt pass med en pt (fått gratis). 1 1/2 timme med knäböj, squats, utfall, axlar, armar och alla övningar innehöll vikter/skivstång. Mådde okej igår men idag kan jag knappt på än mindre sitta på toa. Varje muskel som finns i benen ömmar, men inte i armarna/axlarna konstigt nog, bara lite bak vid skulderbladen. Hur ska jag kunna genomföra Engelbrektshalvan? fast det är skillnad att gå och glida så det går kanske bra.

Varit och handlat lite energi tills dess. Inte optimalt paleo men det ger snabb energi om sockertoppen dalar. Det är ju bara för en dag, äter/dricker ju inte godis annars men bananer går åt här hemma.

Har varit lite eller väldigt off sista dagarna. Jag ifrågasatte en person varför hon alltid ska dra upp det förflutna och bara gnälla på mig/om mig. Frågade om hon inte någon gång kunde säga något positivt? Fick svaret; det finns inget positivt att säga om dig... Det är då man börjar tvivla på sin exictens och de orden har etsat sig fast i min hjärna och i två dagar har jag bara velat gråta men biter ihop och kämpar vidare. Ingenting känns kul just nu och jag är glad att jag fått möjligheten att träffa en coach för hon kommer få mycket att bita i nästa fredag då vi ska ses igen. Usch var inte meningen att bli så gnällig men inte ens mitt liv är alltid fluffrosa eller varselgult och tack o lov har jag byggt upp mig själv så pass att jag inte bryter ihop totalt. Jag VET att jag är bra, har positiva sidor, är en glad skit egentligen bara inte just nu..

Nu ska jag koppla bort alla negativa tankar, fokusera framåt och börjar med att ha världens gosigaste fredag med min dotter som är mitt absoluta allt.

Och där hamnade bilden lite fel men so what :-)

Nu på med myspys, förbereda mat och softa gärnet men börjar med en voltaren :-)

Idag är det ett år sedan som jag på allvar tog tag i mitt liv, min vikt och träning. Det har varit det bästa året i mitt liv och det lyckligaste (om jag bortser från min dotters födelse).

Det har inte varit lätt och jag har varit väldigt osocial. Försakat mycket för att inte rubba min plan, mina mål och för att jag vet hur lätt det är att hamna i gamla vanor igen. Tråkig har några kanske tyckt att jag varit som bara haft två saker i huvudet; mat och träning men vet ni det fungerade för mig och jag är stolt att jag har varit så envis och stått på mig.

I september började jag med Paleokost och det är ännu en av de bättre beslut jag tagit. Den kosten passar mig och min kropp jätte bra. Jag kör inte hundra procent strikt paleo men i alla fall 80. Utesluter det som jag nu lärt mig att min kropp inte mår bra av och som får vågen att skjuta i höjden.

Träningen har blivit en självklarhet i min vardag. Får jag inte träna blir jag smågrinig, rastlös och känner mig dyngfet. Jag jobbar på mina svaga punkter som löpning och uthållighet. Det är inte alltid jag vill ut och springa men jag gör det ändå för att jag behöver det. Tränar man inte ska man inte räkna med resultat heller.

Med vikten hade jag ett mål och det klarade jag, men är fortfarande inte där jag vill vara men det fixar jag under detta året. Finns ingen anledning att stressa nu och jag vet att även om vågen står still så formas ju ändå kroppen om. Jag vet det! men är fortfarande väldigt vågfixerad. Vet att man inte bör väga sig samma dag eller dagen efter ett styrkepass då musklerna samlar på sig vätska vilket i sin tur gör att vågen visar lite mer. Ändå ställer jag mig på den och blir jättebesviken istället för att vänta någon dag eller två och istället få se en gladare siffra.

Hur har det gått det här året då? Jo vikten var idag minus 18,3 kg men i förrgår var den minus 19 kg. Jag styrketränade och drack mycket igår.. behöver inte säga mer då va :-)
Midjan är exakt minus 20 cm smalare och under brösten minus 17 cm!! Inte undra på att bhn blir för stor hela tiden. Benen är ca 2 cm på varje och armarna likaså men de har ju blivit mer muskulösa istället.

Detta var en summering av året som gått och ser fram emot ett nytt år. Det kommer att gå lättare och bli roligare. Nu har jag lagt grunden för styrkan och kondisen och ju mindre man väger desto lättare blir det att träna.

Nu "ser jag fram emot" Engelbrektshalvan på söndag, halvvättern i juni, vansbrosimningen i juli och lidingö i september. Då är min halvklassiker gjord och nästa år... då ska jag göra hela!

Don't wish for it - work for it!!!