... att te x blogga. Det har varit tokmycket och stressigt på jobbet att energin har inte funnits till så mycket mer när jag kommer hem än att fixa mat.

I veckan blev det i alla fall ett hemmapass på 30 min och dottern hakade på. Fått till en löprunda också på 4,3 km. Sprang ute och det var några veckor sedan sist men det gick bra trots att det blåste rejält och var halt fläckvis, men jätteskönt efteråt.

Haft ett möte med coachen också och denna gången diskuterade vi min dipp jag haft med träningen och maten. Jag har ätit på tok för lite och det är ju givetvis liksom stressigheten som är på jobbet en bidragande orsak till att jag inte haft energi till träning. Vi tog också upp det här med min inre stress jag har inför mina kommande lopp och har fått verktyg nu så att jag ska kunna bearbeta det problemet. När jag gick därifrån var jag så glad, lättad och framförallt motiverad igen.

På måndag kör jag igång igen med superstrikt paleokost men måste äta mer och försöka få i mig mellis. Ska hårdträna tre veckor och ta det softare den fjärde. Så ska jag köra nu och har också gjort ett träningsschema. Visst nästa lopp är cyklingen men kan ju inte bara tokträna cykel utan axlar och core är minst lika viktigt så att jag orkar sitta och trampa de timmar det nu blir och det blir mååånga sådana.

Idag blev det lite fusk. Dottern har länge pratat om att hon vill ner på stan och äta så idag gick vi till Bamboo city och åt. Det var riktigt gott och åt både friterat och ris. Bestämde att inte ha dåligt samvete utan njuta och det gjorde jag. Dagen till ära tog jag på mig en kjol jag köpt. Jag skulle kunna haft en tightare topp/tröja utan att skämmas men där är jag inte mentalt riktigt än. Mentalt är jag fortfarande en tjockis men jag jobbar på det med. En dag ska jag köpa den där tighta klänningen och bära den med stolthet!

Bjuder på dagens outfit i alla fall.

Samt en bild på mitt allt, min största kärlek och lilla pt.

Nu fortsätta se reprisen av Biggest loser.
Ha en trevlig kväll! Kram

Klockan 06.00 åkte jag och vännen M iväg mot Norberg. Vi var nästan först på plats och det första vi gjorde var att lägga ut skidorna i spåret.

Därefter letade vi oss till byggnaden där startkittet lämnades ut. Då anlände även M's syster. Sedan begav vi oss till en gymnastiksal där vi chillade tills det var dax att gå till start. Där anslöt även min tävlingspartner Frudin med kompis ifrån Stockholm. Tyvärr hann vi inte umgås så mycket men det var kul att ses igen.

Så här såg jag ut innan start (fotografen var nog lika nervös som jag då bilden blev lite suddig).

Efter ett otaliga toabesök då det var lika bra att kissa så mycket det gick, hade ätit ägg, makrill och faktiskt lite hårtbröd och en banan men drack inte så mycket vilket nog var ett stooort misstag. Ville ju inte behöva leta upp en bajamaja eller närmaste buskage under loppet, men det hade jag inte behövt oroa mig för för jag kände mig inte nödig alls under loppet.

Så var det dax att gå till starten och leta upp skidorna... nästa gång ska jag vara ute i lite mer god tid. Letade och letade och när vi la ut skidorna var det typ 10 par där... nu fanns tusentals! Hittade dem i alla fall uppställda brevid spåret så tog dem och letade efter en lucka där jag kunde stå vilket var omöjligt så jag fick starta brevid banan ihop med publiken :-)

Så bar det iväg, banan var flack och jag kände att det här blir bra. Det blev inte riktigt lika bra bana hela vägen... Första milen körde jag på bra men skidorna kändes si så där. Föret var väldigt blandat, där solen låg på var det tö och snö fastnade men där det var skugga, blåst och svinkallt gick de kanon. Vid första vätskekontrollen lämnade jag in skidorna för omvallning fast tycker inte de blev så mycket bättre.

Mil två var asjobbig!!! Funderade på utifall jag skulle slänga mig i en snödriva, låtsas vara skadad och vänta på "ambulansscotern".. men herre gud då skulle allt vara förgäves. Nya Anne ger inte upp!!!

Det var många, lååånga uppförsbackar men då saxade jag upp och använde enbart benen och lät armarna vila. Med långa backar uppför kommer givetvis nerförsbackar och de var riktigt läskiga! Jag som inte tränat nerför någonting är stolt att jag ändå vågade. Men efter att vurpat rejält i två backar och ena gången så illa att luften faktiskt gick ur mig så tog jag av skidorna och gick nerför de värsta. Till och med eliten vurpade som dominobrickor i backarna :-)

Vid vätskekontroll två var jag helt tömd på energi. Drack lite vatten, energidryck och blåbärssoppa och gav mig tillåtelse att ta en bulle men då var de slut!!! Är tacksam att jag hade banan med mig så den slank ner.

Sista milen bestämde jag mig för att njuta... var lättare sagt än gjort. De sista 4 km blev i alla fall njutning. Flack spår, perfekt före, jätte fina spår och man hörde målgångaspeakern i högtalarna som peppade för då visste jag att nu är det nära.

Tre mil på tiden 5.33 tim. Ingen rekordtid men ville ju klara det innan 6 timmar. Så sjukt stolt över mig själv och vid målgången bubblade känslor upp att jag fick tårar i ögonen - lycka!

Totalt slut, stel och frusen men så lycklig!

Vid målgång hade jag visst vunnit pris i en utlottning men det priset skulle hämtas ngn annan stans men var så stel i benen att jag faktiskt struntade i att hämta ut det. Ville bara ta mig till gymnastiksalen och byta om. Väl där träffade jag på Frundin igen som var på väg till deras buss. Kändes kul att vi båda klarade det och nu har vi tre lopp kvar och de sker i alla fall utan snö.

Bytte om till torra kläder, drack lite, åt upp mina godisar och väntade sedan på M och hennes syster. De körde ju 6 mil men var skönt med den väntan för mina ben just då hade inte klarat av att sätta mig i bilen och köra hem.

Väl hemma 20.30 så blev det världens snabbaste dusch och sedan sängen och somnade direkt. Idag är jag ledig och det behövs kan jag säga!

Nu är det bara att se fram emot nya målgångar och nu läggs träningen om och det blir cykel och simning som kommer att dominera samt givetvis styrketräningen. Det är den som gjort att mina armar/axlar är starka och har ingen värk för fem öre.

Vid sista vätskekontrollen spelades Just idag är jag stark... och japp det är jag om än lite öm :-)

I onsdags körde jag ett stenhårt pass med en pt (fått gratis). 1 1/2 timme med knäböj, squats, utfall, axlar, armar och alla övningar innehöll vikter/skivstång. Mådde okej igår men idag kan jag knappt på än mindre sitta på toa. Varje muskel som finns i benen ömmar, men inte i armarna/axlarna konstigt nog, bara lite bak vid skulderbladen. Hur ska jag kunna genomföra Engelbrektshalvan? fast det är skillnad att gå och glida så det går kanske bra.

Varit och handlat lite energi tills dess. Inte optimalt paleo men det ger snabb energi om sockertoppen dalar. Det är ju bara för en dag, äter/dricker ju inte godis annars men bananer går åt här hemma.

Har varit lite eller väldigt off sista dagarna. Jag ifrågasatte en person varför hon alltid ska dra upp det förflutna och bara gnälla på mig/om mig. Frågade om hon inte någon gång kunde säga något positivt? Fick svaret; det finns inget positivt att säga om dig... Det är då man börjar tvivla på sin exictens och de orden har etsat sig fast i min hjärna och i två dagar har jag bara velat gråta men biter ihop och kämpar vidare. Ingenting känns kul just nu och jag är glad att jag fått möjligheten att träffa en coach för hon kommer få mycket att bita i nästa fredag då vi ska ses igen. Usch var inte meningen att bli så gnällig men inte ens mitt liv är alltid fluffrosa eller varselgult och tack o lov har jag byggt upp mig själv så pass att jag inte bryter ihop totalt. Jag VET att jag är bra, har positiva sidor, är en glad skit egentligen bara inte just nu..

Nu ska jag koppla bort alla negativa tankar, fokusera framåt och börjar med att ha världens gosigaste fredag med min dotter som är mitt absoluta allt.

Och där hamnade bilden lite fel men so what :-)

Nu på med myspys, förbereda mat och softa gärnet men börjar med en voltaren :-)

Från snö och vitt till slask och grått. Jag börjar minst sagt få lite småpanik nu över att jag inte får ihop så många mil i skidspåret. I lördags gjorde jag ett pass på förmiddagen ca 3,5 km men hade lite bakhalt så drog på tejpen när jag kom hem.

På kvällen när jag skulle åka igen var det runt nollan och snöade... det visade sig vara nästintill omöjligt att åka då med tejpade skidor. Efter varje varv stannade jag och skrapade bort minst 5 cm tjock snö under skidorna. Gissa om jag var arg! Stod ut i 6 varv ca 2,5 km sedan gick jag hem.

Skam den som ger sig! På söndag kväll var det runt 6 minus så jag tog skidor och stavar under armarna och gick ner till spåret. Det gick så bra! och var så roligt! Stannade vart 10e varv bara och skrapade bort lite snö och den gången hade jag isskrapa med mig, gick betydligt lättare än att pillra bort det för hand.

Har inte blivit mer skidor sedan dess då det är tö och regnar, men det ska ju komma mer snö nu och bli minusgrader i helgen så jag hoppas få till några mil.

Lämnade in min bil på verkstaden i måndags då jag inte hade några bromsar när jag åkte till jobbet. Det var en spännande färd :-) Jag beslutade mig för att gå hem från jobbet den dagen, en tripp på 6,6 km i blötsnöfall, blåst och modd. Igår blev det ett 40 min styrkepass med fokus på armar och axlar. Idag sprang jag hem från jobbet i regn och blåst och kunde verkligen inte förstå vad som är tjusningen med att springa. Innan jag skulle bege mig hemåt kom kollegan som skjutsade hem mig igår och jag var såååå nära att be han köra hem mig idag med, men jag var ombytt och har jag bestämt mig för något så blir det så! Nu i efterhand är jag jättenöjd även om jag svor många ggr under turen hem över hur blött det var, svårsprunget på grund av all blötsnö som låg och hur jag kunde komma på en sådan dum ide' . Nu duschad och med mat i magen känns det bara så himla bra.

Ha nu en bra kväll och train insame or remain the same.

Efter jobbet idag åkte jag hem, drog på mig träningskläder, tog skidor och stavar i högsta hugg och begav mig till våra fotbollsplaner för här skulle åkas skidor! Såg framför mig perfekta spår, jag som bara gled fram som Gunde Svan och hur glädjen bara bubblade i mig...

Nu är ju oftast verkligheten en helt annan... Höll på att dra på arslet innan jag knappt kommit ur bilen då jag glömt hur förbenat hala pjäxorna är speciellt på is täckt av snö.

Snön yrde och det fanns inget spår! Jag hade bestämt mig för att åka i en timme så det var bara att börja tillverka spår. För varje varv blev det bara sämre och sämre och jag svor och hade mig. 6 varv stod jag ut och sedan fick det vara nog! Det har verkligen inte varit någon höjdare att jobba idag och det finns en gräns för hur mycket elände jag vill utsätta mig för på en och samma dag. Jag är i alla fall nöjd och kommer ha ont i triceps i morgon men shit vad det var värt det.

Imorgon drar jag och lilla till Västerås och Ikea bland annat. Får jag som jag vill blir det nog en sväng in på XXL också.

Nu blir det soft i soffan och tror jag kommer sova gott inatt (också).
Tjenixen

... för nu längtar jag efter en vecka med lilla hjärtat.

I fredags begav jag mig ut på en löptur. Min ljumske/höft kändes bra och efter ca 3 km så istället för att vika av hemåt fortsatte jag och det blev 7 km. Det var mörkt, slaskigt och fruktansvärt halt. Hade mina broddar som man trär på skon och de fungerade jätte bra men var inte skönt att springa med dem på bar asfalt.

På lördag morgon fick jag stapplandes ta mig upp ur sängen. Det värkte som bara den och var stel. Blev helt förkrossad och förbannade mig själv för att jag inte sprungit den kortare sträckan. Begav mig i alla fall till gymmet och körde ett eget ihopsatt crossfit pass i 40 min. Värmde upp och avslutade även med lite lätt rodd. Jag älskar roddmaskinen!

Till middag gjorde jag sötpotatisduchesse och stekte kyckling till. Jätte gott! Duchessen görs så här; skala och tärna potatisen i små bitar och koka tills den är mjuk. Fram med stavmixern och mixa tillsammans med ett ägg, salt och valfri kryddning. In i 225 gr i ca 10 min efter att du spritsat/klickat ut smeten på bakplåtspapper.

På kvällen gick jag över till en vän och hade en soft kväll ihop med hennes barn. Somnade som en stock när jag kom hem.

I morse kändes höften rätt okej igen så det var nog kanske bara lite träningsvärk då det var ett bra tag sedan jag sprang så långt. Att man sedan spände sig vid varje steg på grund av halkan gjorde det nog inte bättre. Jag är i alla fall glad men idag blir det vilodag. Ta tag i lite tvätt så att inte lillas rum ser ut som ett torkrum när hon kommer hem.

Med "kärleken" går det bra. Han har åkt tillbaka till Sälen men vi pratar och chattar och tar nya tag när han kommer hem igen. Jag ser mycket positivt på framtiden och att gå sakta fram kanske inte är helt fel ;-)

Ha en härlig söndag nu.

Inatt var jag såå frusen att jag klev upp och tog på mig ett underställ att sova i. Idag har jag nysit konstant hela dagen, sovit en stund nu efter jobbet och fryser nu igen. Jag har baske mig inte tid för någon förkylning nu så här en månad innan skidloppet! Punkt slut!!

Igår kom lilla hem efter två veckor hos sin pappa. Vi åkte till mina föräldrar och hade julafton men då min lillebror var ute i skogarna och lekte i endurospår så gör vi om det på fredag igen, heeela släkten på 5 personer...

Min lilla hade gjort detta fina fruktfat till mig med hjälp av sin morfar. Hon vet hur jag har letat efter det perfekta fruktfatet men nu behöver jag inte leta längre. Så glad och så stolt.

På kvällen åkte vi och sprang på bana inomhus (jag sprang då hon är förkyld). 20 varv körde jag och hade sällskap av kollega halva tiden vilket gjorde att mitt löptempo steg och det var ju bra. 3,6 km runt runt (skittråkigt) men jag gjorde det ändå!

När vi kom hem ville jag bli fotat och efter lite gnäll och protester från lilla som hellre ville skypa med kompisar så fick jag två bilder. Har börjat ta kort mer och mer för då ser man vilka förändringar som sker. Vågen visst, måttband ännu bättre men foton är toppen. Jag känner mig fortfarande inte bekväm framför kameran speciellt inte då det gäller helkroppsbilder men bild för bild så känns det liiiite lite bättre. Hoppas den dagen kommer då jag helt lugn kan stå och bli fotat utan tillgjorda leenden haha.

Nu börjar det knorra i magen så ska börja fixa middag. Ledigt imorgon igen och hoppas den utlovade snön kommer. I hallen gör skidorna ingen nytta ;-)

Inatt var jag såå frusen att jag klev upp och tog på mig ett underställ att sova i. Idag har jag nysit konstant hela dagen, sovit en stund nu efter jobbet och fryser nu igen. Jag har baske mig inte tid för någon förkylning nu så här en månad innan skidloppet! Punkt slut!!

Igår kom lilla hem efter två veckor hos sin pappa. Vi åkte till mina föräldrar och hade julafton men då min lillebror var ute i skogarna och lekte i endurospår så gör vi om det på fredag igen, heeela släkten på 5 personer...

Min lilla hade gjort detta fina fruktfat till mig med hjälp av sin morfar. Hon vet hur jag har letat efter det perfekta fruktfatet men nu behöver jag inte leta längre. Så glad och så stolt.

[Bild]

På kvällen åkte vi och sprang på bana inomhus (jag sprang då hon är förkyld). 20 varv körde jag och hade sällskap av kollega halva tiden vilket gjorde att mitt löptempo steg och det var ju bra. 3,6 km runt runt (skittråkigt) men jag gjorde det ändå!

När vi kom hem ville jag bli fotat och efter lite gnäll och protester från lilla som hellre ville skypa med kompisar så fick jag två bilder. Har börjat ta kort mer och mer för då ser man vilka förändringar som sker. Vågen visst, måttband ännu bättre men foton är toppen. Jag känner mig fortfarande inte bekväm framför kameran speciellt inte då det gäller helkroppsbilder men bild för bild så känns det liiiite lite bättre. Hoppas den dagen kommer då jag helt lugn kan stå och bli fotat utan tillgjorda leenden haha.

[Bild]

Nu börjar det knorra i magen så ska börja fixa middag. Ledigt imorgon igen och hoppas den utlovade snön kommer. I hallen gör skidorna ingen nytta ;-)