... läste jag på omslaget av en träningstidning. Och ont gör det! Armarna är fortfarande som gele efter träningen i fredags och min rumpa (den främre delen) ska vi inte ens prata om. Jag fick liv i min cykel igår efter två år! och tog en liten tur på 1,4 mil (52 min). Det var jobbigt och inte blev det bättre av all motvind. Ett par cykelbyxor måste införskaffas nästa vecka!

Jag skulle ju inte väga mig mer, i alla fall inte officiellt men var lite nyfiken i morse. Jodå visst visade vågen minus och har nu endast 0,3 kg kvar till att jag gått ner 10 kg (sedan i februari då jag började dokumentera mina framsteg). Jag är oerhört stolt över mig själv, att jag orkat kämpa och fortsätta även då vågen har visat plus.

Nu tycker kanske några att "min resa" påverkar min dotter, att hon kommer få ätstörningar med en mamma som håller på som hon gör. Det kommer inte hända! För det första är hon inte överviktig och för det andra lägger jag grunden för henne redan nu med att få in nyttig mat och motion. Hon får allt jag inte fick som barn. Hon vill dessutom träna, jag var rätt lat när jag var liten (fram till för ett år sedan). Fast när jag var liten fanns inte mobilen eller dator. Vi lekte ute och ville vi se om någon var hemma ja då tog vi cykeln eller benen och tog oss dit och plingade på dörren. Så på så sätt rörde vi oss ändå fast på ett annat sätt, vi fick mer vardagsmotion.

Min lilla är också stolt över mig och säger det. Hon har fått en piggare, gladare mamma och framförallt en mamma som vågar sig ner i bassängen istället för att bara ligga och sola. Jag ser fram emot utvecklingen och att vi i framtiden kan göra fler tävlingar ihop, det skulle vara superkul.

Skulle ut och springa imorse men då kom regnet. Jag måste ju springa i regn också för det är ju ingen garanti att det inte regnar på tävlingar, men jag fixar här hemma och tar löpturen ikväll när lilla kommer till mig.

Ha en riktigt skön och bra söndag nu!