Igår morse begav jag mig till huvudstaden, skulle träffa en barndomsvän jag inte sett på 30 år! Vi bestämde träff på Ikea i Kungens kurva eftersom dit hittar min bil.

Hon såg ut precis som när vi var 14 år och samtalet flöt på hur bra som helst. Vi tog en kaffe först och jag letade på en svart ram till ett foto jag ska ha på min egovägg. När lunchen började sin servering så åt vi och det var tur för jag behövde bunkra upp med energi men det visste jag inte då :-)

Hon lotsar mig till Huddinge där de bor och vilka fördommar jag har haft om staden. Jag trodde alla "förorterna" bestod av höghus men jag såg inte ett enda. Hon bodde mer på "landet" än vad jag gör. Ska jag flytta till Stockholm ska jag bo i Huddinge och det är ju supernära mekkat Ikea om man tar hennes genväg.

Jag kom dit för att prova hennes rullskidor och hoppades jag kunde ha hennes pjäxor och det kunde jag så nu fanns ingen ursäkt att backa ur. Vi tog bilen och åkte till en avskiljd väg och sedan var det bara å åk...

Det var ruskigt svårt men jag lyckades ta mig fram ca 3,2 km och det utan att ramla någon gång. Det var riktigt nära många gånger men balansträningen verkar ha gett effekt. Det är mycket svårare än vanliga skidor och all fokus måste vara på 100 procent på att åka. Så fort hon började prata med mig och jag skulle svara så tappade jag fokus och det blev vingligt. Nedförsbackarna (ja de var enorma enligt mig fast i verkligheten hade de knappt lutning alls) var läskiga och fort gick det.

Det var i alla fall kul och jag blev inte avskräckt så jag fick med mig hennes gamla hem och en uppsättning knä/armbågsskydd. Nu ska jag bara fixa ett par pjäxor men sedan blir det åka av!

När vi kom tillbaka så åt vi mellis, fruktsallad och kvarg. Jätte gott och behövligt och klockan var redan nästan 17 då! Hur kunde tiden gått så fort? Antagligen för att vi (jag) hade så himla roligt. Sussi tyckte vi skulle ut och springa lite också nu när jag ändå var där. Ska vi ta runt sjön 1 mil eller till Ikea fram och tillbaka? Det är bara några kilometer... Fasiken vad hon luras bra :-) Ikea svarade jag för där kunde vi ta vätskekontroll.

Jag hade sagt jag var urusel på att springa och hon pushade mig till max. Visst jag fick gå emellanåt men det var inte många steg. Men jag är tacksam och stolt för nu vet jag att jag kan mer och bättre och ska inte lyssna på hjärnspökena som säger att gå nu du orkar inte mer. Man orkar alltid lite till!!!

När vi kom till Ikea blevdet kaffe och vatten och ett akut toabesök. Jag älskar Ikea haha. Sedan var det samma väg tillbaka och när vi stängde av Runkeeper så vad visade den tror ni? Jo 1 j-a fucking mil :-) Så nästa gång kan vi lika gärna springa runt sjön för det blir ju lika långt.

Väl "hemma" igen så fixades det middag. Det blev räkor, keso, ägg, avokado och rostat bröd. Så gott, så ljuvligt väder och så stolt över dagen. Efter det var det dax att rulla hemmåt och kl 23.00 stöp jag i säng och sov som ett barn.

Tack snälla Sussi för en toppen dag! Får vi göra om.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I lördags packade jag in cykeln i bilen och for till Motala. Väl där stannade jag på ett Mc donald, tog en kaffe och paj för att invänta Sussi och hennes två kompisar. Vi fyra skulle alltså cykla 15 mil. Att de skulle göra det är inget konstigt, m...

Jag har helt enkelt inte haft lust att blogga och inte för att det inte hänt ngt i mitt liv, tvärtom men helt enkelt inte haft lust. Lovar inte att jag kommer fortsätta skriva nu som förut utan inläggen kommer när de kommer. Träningen har inte var...

... att te x blogga. Det har varit tokmycket och stressigt på jobbet att energin har inte funnits till så mycket mer när jag kommer hem än att fixa mat. I veckan blev det i alla fall ett hemmapass på 30 min och dottern hakade på. Fått till en löp...

Klockan 06.00 åkte jag och vännen M iväg mot Norberg. Vi var nästan först på plats och det första vi gjorde var att lägga ut skidorna i spåret. Därefter letade vi oss till byggnaden där startkittet lämnades ut. Då anlände även M's syster. Sedan be...

Usch nu börjar jag bli nervös inför morgondagen. Finns inget att vara nervös över men det är mitt första, riktiga lopp och som den "gröngöling" jag är så är det nog normalt. Jag fick i alla fall ett meddelande imorse från min "coach" fru att jag ...