Här kommer några fler bilder, bjuder fullständigt på mig själv nu :-)

Total skräckblandad förtjusning innan jag gav mig av. Sedan lyckades hon ta när den eeeeenorma nedförsbacken kom haha.

Lycka att klarat mig utan minsta vurpa eller skrubbsår.

Sedan efter milsjoggingen var det att lägga sig på studsmattan och leka fotomodell. Läskigt men litade på henne och hon är vansinnigt duktig med kameran.

Igår morse begav jag mig till huvudstaden, skulle träffa en barndomsvän jag inte sett på 30 år! Vi bestämde träff på Ikea i Kungens kurva eftersom dit hittar min bil.

Hon såg ut precis som när vi var 14 år och samtalet flöt på hur bra som helst. Vi tog en kaffe först och jag letade på en svart ram till ett foto jag ska ha på min egovägg. När lunchen började sin servering så åt vi och det var tur för jag behövde bunkra upp med energi men det visste jag inte då :-)

Hon lotsar mig till Huddinge där de bor och vilka fördommar jag har haft om staden. Jag trodde alla "förorterna" bestod av höghus men jag såg inte ett enda. Hon bodde mer på "landet" än vad jag gör. Ska jag flytta till Stockholm ska jag bo i Huddinge och det är ju supernära mekkat Ikea om man tar hennes genväg.

Jag kom dit för att prova hennes rullskidor och hoppades jag kunde ha hennes pjäxor och det kunde jag så nu fanns ingen ursäkt att backa ur. Vi tog bilen och åkte till en avskiljd väg och sedan var det bara å åk...

Det var ruskigt svårt men jag lyckades ta mig fram ca 3,2 km och det utan att ramla någon gång. Det var riktigt nära många gånger men balansträningen verkar ha gett effekt. Det är mycket svårare än vanliga skidor och all fokus måste vara på 100 procent på att åka. Så fort hon började prata med mig och jag skulle svara så tappade jag fokus och det blev vingligt. Nedförsbackarna (ja de var enorma enligt mig fast i verkligheten hade de knappt lutning alls) var läskiga och fort gick det.

Det var i alla fall kul och jag blev inte avskräckt så jag fick med mig hennes gamla hem och en uppsättning knä/armbågsskydd. Nu ska jag bara fixa ett par pjäxor men sedan blir det åka av!

När vi kom tillbaka så åt vi mellis, fruktsallad och kvarg. Jätte gott och behövligt och klockan var redan nästan 17 då! Hur kunde tiden gått så fort? Antagligen för att vi (jag) hade så himla roligt. Sussi tyckte vi skulle ut och springa lite också nu när jag ändå var där. Ska vi ta runt sjön 1 mil eller till Ikea fram och tillbaka? Det är bara några kilometer... Fasiken vad hon luras bra :-) Ikea svarade jag för där kunde vi ta vätskekontroll.

Jag hade sagt jag var urusel på att springa och hon pushade mig till max. Visst jag fick gå emellanåt men det var inte många steg. Men jag är tacksam och stolt för nu vet jag att jag kan mer och bättre och ska inte lyssna på hjärnspökena som säger att gå nu du orkar inte mer. Man orkar alltid lite till!!!

När vi kom till Ikea blevdet kaffe och vatten och ett akut toabesök. Jag älskar Ikea haha. Sedan var det samma väg tillbaka och när vi stängde av Runkeeper så vad visade den tror ni? Jo 1 j-a fucking mil :-) Så nästa gång kan vi lika gärna springa runt sjön för det blir ju lika långt.

Väl "hemma" igen så fixades det middag. Det blev räkor, keso, ägg, avokado och rostat bröd. Så gott, så ljuvligt väder och så stolt över dagen. Efter det var det dax att rulla hemmåt och kl 23.00 stöp jag i säng och sov som ett barn.

Tack snälla Sussi för en toppen dag! Får vi göra om.