Gjorde en paj till middag. Blev frågad om receptet men jag följer aldrig recept förutom vid bakning, men här kommer det.

Degen gör jag alltid dubbel sats och fick halva över men den slänger man in i kylen till ngn annan dag (som för mig alltid blir slängs efter ngn vecka). Jag hade dessutom nästan inget vetemjöl kvar så tog mandelmjöl också. Visst det blir en liten "kubbsmak" men det blev bara gott och hanregryn har jag alltid i mina pajdeger.

250 g margarin
6 dl mjöl (jag tog 3 dl mjöl, 1,5 dl mandelmjöl och 1,5 dl havregryn)
1 ägg
Mixas/knådas till deg, klä form och nagga med gaffel, in i kyl minst 10 min.
Fyllning;
Stekte 1/2 pkt bacon sedan köttfärs.
Hällde i det som var kvar i tacosåsburken och 1 burk cream fraiche med paprika/chilismak. Funkar nog med naturell eller vilken smak man vill, jag gillar lite hetta).

In med den kylda pajformen i 200 gr i ca 15 min, ta ut och häll i blandningen. Köttfärsröran blir lite blaskig i konsistensen så jag försöker att inte få med så mycket vätska, smaken finns ju kvar ändå. Ha på tomater och smula över osten eller använd vanlig/riven om så önskas.
In i ugnen i ca 20 min eller tills det fått färg.

När jag gör pajer tar jag som vanligt det som finns och det blir nästan alltid gott. Använder aldrig äggstanning utan cream fraiche som också kan blandas med keso.

Jag tycker mest att jag softat idag men uppenbarligen har jag mellan varven hunnit till affären, diskat, tagit reda på tvätt och fixat i ordning "gymhörnan".

När man bor så litet som vi gör så har vardagsrummet agerat som tv rum, sovrum och gym. Vet inte hur många ggr jag slagit tårna i hantlarna, men nu slipper jag det.

Hörnan i hallen agerade mest som "skräphörna" men inte nu. Till vänster har jag även en helkroppspegel så jag kan beundra musklerna medans de får arbeta med hantlarna :-)

Bilder före och efter. Den tomma väggen kommer bli den riktiga egoväggen. De mindre prestationerna hamnar på lilla väggen.

Och jag som trodde jag kunde få in en träningsbänk och skivstång också... Tur jag inte har sådana då - än. Vi måste nog skaffa större lägenhet haha men älskar min lilla lya.

Nu fortsätta göra "ingenting" och senare ut och lufta lungorna. En köttfärspaj skall tillverkas också och en maskin tvätt till ska snurra. Härligt med helg :-)

Trodde att jag skulle ha lite träningsvärk i benen idag, men känner absolut ingenting, inte ens i tummen eller i baken. Jag får väl anse att det är bra även om jag var lite besviken igår. Nästa tripp blir helt klart längre!

... varför är jag missnöjd då? Jo nu ikväll invigde jag mina "blöjbyxor" (cykelbyxor) genom att ta en 34.8 km lång cykeltur. Jag tycker jag kämpade på bra och hade fruktansvärd motvind halva vägen. När jag kom hem var jag inte ens svettig och i benen kände jag inget särskilt.. Larvigt att bli missnöjd över det men jag anser jag då skulle tagit i mera/längre. Eller är det så enkelt att kondisen helt enkelt blivit så bra? Om jag ska gnälla och säga jag är öm någonstans så är det i höger tumme av allt växlande. När jag investerar i ny cykel någon gång ska jag vara lite mer kräsen med hur man växlar, måste finnas lindrigare sätt än att slita ut tummen.

Det tog 2 tim och 4 min och var vrålhungrig när jag kom hem. I mitt hus ligger en pizzeria och att åka förbi den hungrig är fruktansvärt plågsamt. Nej jag köpte givetvis ingen! utan gjorde egen av tortillabröd jag hade över.

Bredde tacosås på brödet, hade på kalkonskinka, bladspenat, tomater, paprika och lite ost. In i ugn 200 gr tills osten smält. Sallad till det och jag är nu mätt och belåten.

Nu blir det en dusch även fast jag inte blev svettig men tycker jag luktar bränt fläsk efter solningen på förmiddagen :-) Tänk det skulle ju bli dåligt väder hela helgen och så har det ändå varit så underbart. Vädergudarna har fel ibland tack o lov.

Bjuder på en bild jag tog efter min cykeltur. Byxorna var bra och "flugglasögonen" var suveräna, inte en fluga i ögonen men desto fler i munnen.. yummi.

Wohoo det blev helg trots allt, var lite orolig där i mitten av veckan. Den kändes så långt bort, lika långt bort som semestern som börjar nästa fredag.

Vaknade hur trött som helst imorse efter drygt fyra timmars sömn. Det var ju springdag igår, men var på tok för varmt så tänkte faktiskt hoppa över den. Får då via fb en kommentar från en kompis att vi kan ut och springa kl 21.30 när det är lite svalare. Jag försökte avböja med att jag ska upp kl 4.15 att det blir för sent. Som tur var gav hon sig inte och det är jag tacksam över. Ibland behöver man någon som "tvingar" en. Det blev en runda på 4.6 km men hon lät mig följa min "träningsplan" så vi gick de första två km och sedan sprang vi. Erkänner jag gick ibland men det går bättre och bättre och hade högre fart än normalt. Hon visade mig en runda jag inte ens visste fanns. Det var grusväg och skogsstig vilket passar mina ben perfekt. Den ska jag springa fler ggr och är nära hemmet dessutom.

Jag har alltid tränat själv, trott jag varit en ensamvarg när det kommer till träning samt att jag är ju så ny på det här med löpning att jag tycker det är pinsamt. Har inget tempo, orkar inte ens 2,5 km (än) och flåsar och kan inte prata samtidigt. Marie som jag sprang med hon kör maraton och har jätte rutin på det. Hon pratade på som sjutton hela tiden (hur orkar man liksom? :-) och gav massor av tips och råd. Jag suger i mig som en svamp av alla som ger mig råd och som jag ser upp till. Sedan finns det folk som har åsikter om dittan och dattan men jag har skaffat mig ett litet nätverk med träningsmänniskor och det är dem jag frågar och lyssnar på punkt slut. Att jag sedan själv ger folk råd och tror mig veta en del främst av egen erfarenhet och misstag, men det är upp till den personen i fråga att lyssna och ta till sig av vad jag säger eller strunta i det.

Idag efter jobbet har det inte blivit mycket gjort här inte utan mest softat. Gjorde en del squats medans jag väntade på att maten skulle bli klar :-) Till middag blev det ugnsgratinerade tortillarullar med fyllning av skinka, keso, bladspenat, tomat och sweetchilisås. Allt toppades med lite ost. Enkelt och gott!

Imorgon ska solen hålla sig borta vilket faktiskt inte gör något alls. Jag ska förhoppningsvis ge mig ut på en lite längre cykeltur. Inte snabbt men långt. Allt för att vänja rumpestumpen. Hoppas på en skogstur i svampskogen också men vi får väl an se hur helgen blir, men träning är prio.

Längtar så efter min lilla och imorgon kommer de hem från Norge så då kan vi prata i telefonen i alla fall. Ska se om vi inte kan ses en kortis så jag får kramas lite, jag behöver verkligen det. Tre veckor utan sin ögonsten känns som flera år...

Nu ska jag ta en dusch och sedan fortsätta göra ingenting. Skulle kunna sova nu så trött är jag men det är ju CSI och Criminal minds att se (om jag orkar).

Tjingeling

Ligger nu helt utslagen i solstolen på balkongen som tack o lov har skugga. Svetten rinner och kroppen är så där härligt nöjd. Tar det från början;

Hade tänkt cykla iväg och simma efter jobbet men så började det åska och sedan regna. Lusten till simning avtog även om regnet inte spelar någon roll skulle ju blöta ner mig ändå men vill inte vara i vatten när det åskar.

Fick dåligt samvete och ville ju träna så när regnet upphört tog jag Mr Gray (cykeln) och trampade till gymmet istället. Där körde jag 40 min armar och axlar och sedan trampade jag hem igen. Gjorde ett medvetet val att inte träna ben :-) Det blev en "gratis" cykeltripp på 15 km.

När jag kom hem bytte jag skor, fyllde på med lite vätska i kroppen och begav mig ut på min varannandags 2,5 km runda. Började med 1 km pw, satte igång Runkeeper och travade på. Har inga superduper snabba tider men det går fortare och fortare för varje gång och känns lättare. Tror det är ett bra upplägg. Ska givetvis öka på längden men inte än, det får ta sin tid.

Jag sprang även i söndags men har ju inte bloggat på några dagar. Energin är låg just nu och igår var jag som en död sill efter jobbet. Värmen som i trucken visade över 40 gr gör att hjärnan känns som ett överkokt ägg. Jag har dessutom sovit fruktansvärt dåligt några nätter. Vet inte om kroppen fortfarande går på kvällsvecka eller om jag omedvetet grubblar över något eller så är det helt enkelt så att jag har inte tränat tillräckligt och gjort kroppen trött. Blir riktigt lack om jag inte sover bra inatt!

Nu vänta på att tvättmaskinen ska bli klar och därefter en välbehövlig dusch och sedan sova hoppas jag. Nu i med kvällsmellis; proteinsmoothie med hallon i, det är mumma för kroppen.

Ha de gött :-)

Igår var hela kroppen stel efter fredagens äventyr. Idag känns den bättre förutom ett ställe... magen! Rackarns vilken träningsvärk jag har där, men den är välkommen. Vet dock inte vilken av aktiviteterna som gjorde att jag fick "ont" där, men det måste vara en kombination av rullskidorna samt att jag var spänd som en pinne. Måste lära mig att slappna av och lita på att det går. Ramlar man så ramlar man nog mjukare om man är lite mer avslappnad, men jag är "livrädd" för att ramla. Det är en sak att göra det med kläder på snö, men i bara linne och tight på asfalt... näää vill inte!

Sov hyggligt länge imorse (blev sent igår) och har stoppat i en maskin med jobbarkläder. Varit och handlat så nu ska jag göra matlådor för två veckor framåt (luncher). Det mesta tillagas i ugnen, gillar sådant för swisch in i ugnen och så behöver man inte bry sig. Det blir kyckling, färsbiffar, grönsaker och någon fiskbit. Behöver bara komplettera sedan med ngn dressing (kvarg och sweetchilisås) och färska grönsaker.

Trodde jag skulle gå ner i vikt men vågen var inte alls rolig imorse. Får skylla mig själv för det har i veckan blivit mer bröd och mindre grönt. Skall icke upprepas!!!

Innan affären åkte jag till lilla med lite kläder hon ville ha härifrån. Var mysigt att få kramas lite. Jag saknar henne givetvis massor, men den här veckan har gått så fort och det kommer de andra två att göra också. Jobba som ett svin, träna, sova... så blir mina kommande två veckor men sedan... sedan fem härliga semesterveckor och de tre första tillbringas med lilla. Då blir det sol och bad och träning för hon och jag har ett 5 km lopp att springa 8e augusti :-)

Nä sätta lite fart här nu så jag blir färdig och ikväll blir det 2,5 km löpning och inte mer. Värmer upp genom att gå och mäta ut sträckan och springa tillbaka. Tror det blir ett bra upplägg framöver för jag kommer inte in i andningen förrän efter någon kilometer. Fick dessutom med mig hem en inhalator Bricanyl då jag berättade om min astma jag fick efter lunginflammationen för några år sedan och att när jag springer så stannar liksom luften kvar i bröstet. Så jag ska prova en puff innan och därmed kan jag kalla mig dopad :-)

Här kommer några fler bilder, bjuder fullständigt på mig själv nu :-)

Total skräckblandad förtjusning innan jag gav mig av. Sedan lyckades hon ta när den eeeeenorma nedförsbacken kom haha.

Lycka att klarat mig utan minsta vurpa eller skrubbsår.

Sedan efter milsjoggingen var det att lägga sig på studsmattan och leka fotomodell. Läskigt men litade på henne och hon är vansinnigt duktig med kameran.

Igår morse begav jag mig till huvudstaden, skulle träffa en barndomsvän jag inte sett på 30 år! Vi bestämde träff på Ikea i Kungens kurva eftersom dit hittar min bil.

Hon såg ut precis som när vi var 14 år och samtalet flöt på hur bra som helst. Vi tog en kaffe först och jag letade på en svart ram till ett foto jag ska ha på min egovägg. När lunchen började sin servering så åt vi och det var tur för jag behövde bunkra upp med energi men det visste jag inte då :-)

Hon lotsar mig till Huddinge där de bor och vilka fördommar jag har haft om staden. Jag trodde alla "förorterna" bestod av höghus men jag såg inte ett enda. Hon bodde mer på "landet" än vad jag gör. Ska jag flytta till Stockholm ska jag bo i Huddinge och det är ju supernära mekkat Ikea om man tar hennes genväg.

Jag kom dit för att prova hennes rullskidor och hoppades jag kunde ha hennes pjäxor och det kunde jag så nu fanns ingen ursäkt att backa ur. Vi tog bilen och åkte till en avskiljd väg och sedan var det bara å åk...

Det var ruskigt svårt men jag lyckades ta mig fram ca 3,2 km och det utan att ramla någon gång. Det var riktigt nära många gånger men balansträningen verkar ha gett effekt. Det är mycket svårare än vanliga skidor och all fokus måste vara på 100 procent på att åka. Så fort hon började prata med mig och jag skulle svara så tappade jag fokus och det blev vingligt. Nedförsbackarna (ja de var enorma enligt mig fast i verkligheten hade de knappt lutning alls) var läskiga och fort gick det.

Det var i alla fall kul och jag blev inte avskräckt så jag fick med mig hennes gamla hem och en uppsättning knä/armbågsskydd. Nu ska jag bara fixa ett par pjäxor men sedan blir det åka av!

När vi kom tillbaka så åt vi mellis, fruktsallad och kvarg. Jätte gott och behövligt och klockan var redan nästan 17 då! Hur kunde tiden gått så fort? Antagligen för att vi (jag) hade så himla roligt. Sussi tyckte vi skulle ut och springa lite också nu när jag ändå var där. Ska vi ta runt sjön 1 mil eller till Ikea fram och tillbaka? Det är bara några kilometer... Fasiken vad hon luras bra :-) Ikea svarade jag för där kunde vi ta vätskekontroll.

Jag hade sagt jag var urusel på att springa och hon pushade mig till max. Visst jag fick gå emellanåt men det var inte många steg. Men jag är tacksam och stolt för nu vet jag att jag kan mer och bättre och ska inte lyssna på hjärnspökena som säger att gå nu du orkar inte mer. Man orkar alltid lite till!!!

När vi kom till Ikea blevdet kaffe och vatten och ett akut toabesök. Jag älskar Ikea haha. Sedan var det samma väg tillbaka och när vi stängde av Runkeeper så vad visade den tror ni? Jo 1 j-a fucking mil :-) Så nästa gång kan vi lika gärna springa runt sjön för det blir ju lika långt.

Väl "hemma" igen så fixades det middag. Det blev räkor, keso, ägg, avokado och rostat bröd. Så gott, så ljuvligt väder och så stolt över dagen. Efter det var det dax att rulla hemmåt och kl 23.00 stöp jag i säng och sov som ett barn.

Tack snälla Sussi för en toppen dag! Får vi göra om.