I flera månader har jag varit i en sorts lyckobubbla. Varit glad, mått kanonbra och varit totalt inne i träningen. Ikväll vet jag inte vad som hände, kändes som om bubblan sprack och jag började gråta och tårarna rinner lite smått ännu.

Jag är en väldigt känslosam person och kan gråta åt sorgliga filmer, när jag blir arg, glad mm mm. Nu minns jag inte när jag grät senast, många månader sedan tills nu... det kanske helt enkelt bara var dax vad vet jag för jag mår bra, är fortfarande lika lycklig som i förmiddags...

Hur som helst imorse efter frukost tog jag min kompis Mr Grey, min ryggsäck och trampade iväg mot skogen. I lite mer än två timmar trampade jag på små skogsstigar, gick och släpade cykeln över stock och sten. Ville inte lämna den själv utifall någon skulle ta den trots att jag var helt ensam där i skogen :-) Det blev ett riktigt träningspass och var så skönt att få komma ut.

Jag hade bestämt mig att efter i två dagars letande inte åka hem förrän jag hade hittat kantareller som räckte till en smörgås... Jag är envis och det lönade sig. Gissa om den smakade gott?!

Ingen lök, eller stuvning utan bara stekt med lite salt allt för att inte dölja den underbara smaken av kantarell.

Nu ligger jag i soffan och ser på något på tv (bloggar), mörkret är utanför fönstret men funderar ändå på att ta en prommis eller joggingtur. Får se hur jag gör men att komma ut och rensa ur skallen känns som en bra ide'.

Kram på er!